torsdag 3 januari 2019

Mitt 2018

Så många oskrivna texter. Så många tankar. Så många idéer som väntar på att förverkligas. Välkommen, 2019! Året då åtminstone en del av texterna ska skrivas, flera tankar ska tänkas och några idéer ska förverkligas.
För att summera mitt obloggade 2018 väljer jag att följa listan som jag hittade hos Celma med ursprung hos Linn. Mitt hittills obloggade 2019 är ett oskrivet blad. Eller två oskrivna blad? Ska jag fortsätta med en personlig blogg och en företagsblogg (som jag knappt börjat på), eller ska jag slå ihop dem till en? Vill mina potentiella kunder läsa en massa personligt trams? För jag villju fortsätta skriva personligt trams. Det är liksom tanken med mitt ursprungliga bloggande - Att Få Skriva. Och att nån eventuellt läser. Företagsbloggande - då borde det ju vara Fakta och Inspiration som gäller. Är jag tillräckligt motiverad till det? Hm.
Årets bästa dag
Fanns det dåliga dagar? Bättre och sämre, förstås... men bäst? En av de bästa måste ha varit dagen då yogalärarutbildningen avslutades. Hela utbildningen var en fantastisk resa, och trots att det på sätt och vis kändes som att vi bara skrapade på ytan av all kunskap som finns inom området så omfattade den oerhört mycket.
44052868_10155641288791366_6287343607468785664_n.jpg
Utbildningen avslutades med en veckoslutsretreat vid Tuomiston kartano, ett helt fantastiskt ställe - där skulle jag ha kunnat stanna i flera veckor och bara njuta. Jag gick min utbildning på finska vid HIMA Happinessi Helsingfors. Det är också ett ställe som jag varmt kan rekommendera. Trots att det är oerhört skönt att slippa åka till Helsingfors en gång per månad för närstudier, saknar jag lärarna, studiekamraterna och den rogivande miljön.
Årets händelse
Jag kan ju knappast välja yogalärarutbildningen till ytterligare ett tema, så det får bli evenemanget Teatro goes Zumba den 28.12.2018, då min zumbakollega Satu Korpi firade sin 40-årsdag bl.a. med att ordna detta förtjusande evenemang. 60 deltagare som zumbade på nattklubb, och sju instruktörer som hjälptes åt att hålla ångan uppe. Tyvärr kan jag inte bjuda på riktigt fina foton därifrån ännu - vi hade en proffsfotograf som fotograferade, och han är inte riktigt klar med redigeringen av materialet, men det blev otroligt bra bilder! En "efter"-bild kan jag visa, tyvärr hade en del deltagare redan hunnit smita så alla syns inte på bild.
49422437_312407099376968_3207641693033594880_o.jpg
Satu i mitten och jag längst till höger i främsta raden. De övriga instruktörerna från vänster till höger är Jaana Lalli, Maiju Schrey, Lena Paxal, Sarita Sihvonen och Katri Martinvuo-Helo.
Årets kulturella upplevelse
Hm, jag känner mig inte så förfärligt kulturell, trots att jag t.o.m. hör till Svenska Österbottens Litteraturförening, men - det måste bli Gambämarkav KAJ. Det är sällan jag går på teater eller konserter. Gambämark var en fantastisk upplevelse!  Det finns så många bottnar i budskapet, förutom de musikaliska och humoristiska poängerna.
Ajjo, jag var ju på Sound of Music också. Den var också jättebra!
IMG_0814.jpeg
Hoppas det var enda gången jag behöver se nazistsymboler IRL... Det kändes faktiskt skrämmande. På riktigt. Fastän man visste att det bara var teater. Det händer så mycket otäckt i världen...
Årets bästa middag
Oj, det var också svårt. Jag tycker om nästan all mat, och äter sällan sånt som jag inte tycker om. IMG_1287.jpeg
Nyårsmiddagen, som gjordes enligt knytkalasprincip var god, inte minst denna efterrätt - Crème brûlée med havtornsparfait, tillagad av min kära syster.
Årets bästa kvinnor
Det måste vara många, det - vad svårt att välja. Jag som avskyr tävlingar. Men, t.ex. de båda tidigare nämnda - Maria Norrlin-Asplund och Linn Jung är goda kandidater. Båda jobbar på sitt sätt för att lyfta andra kvinnor, vilket kan behövas också i vårt relativt jämställda samhälle. IMG_0574.jpeg
Eller varför inte dessa? Nypromoverade doktorer. Åsa Larsson till höger, med bara underarmar och värja i bältet, är "min" första doktorand som disputerat. Doktor i hälsovetenskaper med vårdvetenskap som huvudämne. Det var andra gången i mitt liv som jag deltagit i en doktorspromotion - första gången var 2011, då jag själv promoverades efter att ha disputerat 2010.
Årets mat
Mat igen.IMG_0535.jpeg
Tja, jag gillar ju sallader... Och då kan vi ju låta vitt vin vara Årets dryck. Även om jag kanske dricker mera rött. Torrt och svalt ska det vita vinet vara.
Årets plagg
...kunde ha fått bli bikini eller shorts, men jag väljer den här fina klänningen, som jag beställde från e/s design inför vårens festligheter.
IMG_0578.jpeg
Här är jag på väg in till Åbo slott för att delta i den festliga galamiddagen. Och det var varmtredan i maj.
Årets skratt
Det går knappast att välja ut - månne det har gått en enda dag utan att jag har skrattat?
IMG_0626.jpeg
But first - let us take a selfie. Med hundbarnbarnet Hugo.
Årets YES
Kanske att jag fick mitt undervisningsprov inför docenturen i socialpolitik godkänt med "utmärkt undervisningsförmåga"? Det är ju skönt att få "bevis" på att jag kan undervisa, efter alla år som universitetslärare...
Årets idrottsupplevelse
Vad synd att det var redan 2017 som jag deltog i Valhalla Obstacle Run, det hade platsat här... jag tror inte att jag idrottat alls under 2018. Och inte tittar jag på när andra idrottar heller. Jag bara promenerar, gympar och yogar.
IMG_0832.jpeg
Yogamatta på tork.
Årets gråt
Jag minns inte när jag skulle ha gråtit senast. Knappast var det under 2018. Jag är inte särskilt pyylande av mig.
Årets projekt
Det kan inte hjälpas, nu skulle jag vilja komma dragande med yogalärarutbildningen igen... men om vi tänker mera Riktigt Projekt, så blir det nog projektet med att göra en grundläggande kartläggning av hemsjukvården i Korsholm och Vörå, som mina kollegor och jag gjorde tillsammans med en grupp studerande.
Skärmavbild 2019-01-03 kl. 10.26.54.png
Årets insikt 1
Ahimsa. Principen om icke-våld. Wikipedia:
Vissa uttolkningar av ahimsa-begreppet gör gällande att det inte enbart handlar om att avstå från rent fysisktvåld mot till exempel andra människor, utan att det därutöver handlar om att man också bör kultivera ett sinnelag som vägrar befatta sig med exempelvis illvilliga och hatiska tankar (och känslor) riktade mot andra personer. Detta samtidigt som man avstår från att tala illa om andra människor, eftersom man då begår ”verbalt våld” genom att de ord man använder ger uttryck för negativa tankar och känslor. I samband med denna mer psykologiska tolkning förekommer det också i vissa kretsar att man propagerar för att en människa rent allmänt bör leva sitt liv ”så bra som möjligt”; vara god och ärlig genom att exempelvis inte ljuga eller utnyttja andra människor, vara kärleksfull etcetera. Vissa menar att ”där det finns kärlek, finns det ahimsa”.
Årets insikt 2
...är egentligen en redan tidigare insedd insikt:
Ångra aldrig något som har fått dig att le. 
Årets insikt 3
...är också en gammal favorit:
Stå på dig, annars gör någon annan det. 
Så här minns jag året 2018
Ett fantastiskt år. Det har varit jobbigt att skaffa två nya utbildningar på två år, men oj, vad de har gett mig mycket! Nu är det bara att tuta och köra vidare. Och komma ihåg de fem viktigaste sakerna, som fortfarande är top 5 för mig:
Sova, äta, motionera, läsa och handarbeta. Så. Självisk. Är. Jag. Annars orkar jag inte finnas till för mina medmänniskor <3 p="">

fredag 26 januari 2018

renovera - men bara lite?

Går det?
Jag har varit sjukskriven och mer eller mindre sängliggande i tre dagar. Att ligga overksam och ha ont är rätt förargligt. Så småningom börjar det bli bättre. Hursomhelst, att ligga overksam ger gott om tid att fundera. En sak som jag funderat på en längre tid är att renovera hemma, fast bara lite.
Vi bor i ett hus som på sätt och vis är ett parhus, men ändå inte. Några månader efter att vi gift oss, närmare bestämt på luciadagen 1985, flyttade vi in i min makes barndomshem. Huvudbyggnaden blev färdig 1970, och under 1985 byggde vi en tillbyggnad, som blev mina svärföräldrars pensionärsbostad. Efter att svärföräldrarna dött (svärmor dog redan 1991, svärfar 2008) öppnade vi så småningom en dörr i mellanväggen, så att vi numera har tillgång till hela huset utan att behöva gå ut för att komma in i den andra delen.
När barnen var små, skulle jag gärna ha haft lite mera bostadsyta. Den ursprungliga bostadsytan är 118 m2 (hur får man in en sån där liten, upphöjd tvåa i wordpress?), och om jag minns rätt är den nyare delen 65 m2. Nu är det liksom alldeles för mycket. Jag skulle helst bo i en liten tvåa, som vår lägenhet i stan - den har två rum och kokvrå. Jag blir nervös av alla saker och alla ytor som borde städas, och skulle vilja ha så lite störningsmoment omkring mig som möjligt.
Men, maken har nästan 10 år kvar till pensioneringen (jag har nästan 8), och det känns inte realistiskt att "tvinga" någon av sönerna (20 respektive 22 år) att överta huset i det här skedet. Det är förstås vettigare att vänta i några år och se vart livet för dem (och om någon av dem överhuvudtaget är intresserad av att ta över ett litet, omodernt jordbruk med tillhörande byggnader). Så jag försöker gilla läget, och tänker att det för all del är bra att vi har en hel del utrymme, så att jag har plats för min företagsverksamhet, om jag så önskar.
IMG_3042.jpg
Det är ju bra att ha en separat ingång för företaget. Jag har preliminärinrett det som var svärföräldrarnas vardagsrum till mitt rum, både för jobb och fritid. Där har jag mitt skrivbord och en massa vårdvetenskaplig litteratur; där har jag min massagebänk så att jag kan ge Reikibehandlingar; där har jag mina träningsredskap och där har jag en säng, som tjänar som soffa där jag kan sitta och sticka eller diskutera med mina kunder. Allt detta har gått att ordna utan större investeringar. Jag är inte beredd att låna pengar till företaget, som ändå bara utgör en liten bisyssla för mig. Jag är inte heller beredd att ta lån för att göra omfattande renoveringar i ett hus som vi ändå kanske inte ska ha kvar i särskilt många år.
Men visst skulle det vara trevligt att fräscha upp en del av originalinredningen från 1985. Och jag har skaffat en liten Wonnes Wellness-skylt att ha på ytterdörren. Så, följande steg skulle kunna vara att pimpa det lilla utrymme man först stiger in i. Vindfång, farstu, tambur? - den diskussionen hade jag en gång tidigare i min blogg. Låt oss kalla det "vindfång", även om jag tycker att det är ett konstigt ord.
https://www.youtube.com/watch?v=kQObGDUiFno
Hittills har jag gjort så att jag har rafsat bort Familjens kläder ur vindfånget när jag ska få Wonnes Wellness-besök. Men, om vi tänker oss att jag i fortsättningen skulle vilja (och lyckas) ha vindfånget fredat för företaget, så skulle jag ju vilja få det att se lite mer tilltalande ut.

Och jag bryr mig inte om ifall inredningsintresserade blir helt knäckta av att se hur inredningsointresserad jag är. Välkommen till verkligheten (vissa personers verklighet). För mig går alltid funktion först. Att det finns nånstans att hänga av sig jackan, ställa skorna och lägga ifrån sig mössa och vantar. Vem bryr sig om hur det ser ut, bara det fungerar.
Men om vi nu alltså tänker att jag ska leka lite mer inredningsintresserad, så skulle jag alltså vilja göra något åt det här. Tapetsera om? Nytt golv? Måla om dörrarna? Ta bort hatthyllan?
Tapetsera om är säkert ok. Ta bort hatthyllan också. Då kunde jag t.ex. ställa dit en tamburmajor i stället. Kanske en liten hylla eller byrå? Och en trevlig liten tavla på väggen? Kanske en spegel på motsatta väggen? (Halledudanedå.)
Men om jag skulle måla om dörrarna och lägga t.ex. (vadhetersåntdärgolvnuigen) ... sånt som inte är parkett, men ändå typ platta träbitar, på golvet - då känns det ju som att jag borde måla om alla dörrar i hela huset?
Att sånt idag.

lördag 26 augusti 2017

Veckoslutslista

För den som bloggar rätt sällan är listor perfekta - man får sagt så mycket med ett enda inlägg :) Veckoslutslistan hittade jag hos Jennifer.
Bäst i veckan hittills:
Torsdagen. Jag lunchade med två väninnor, vi förbättrade om inte världen så åtminstone varandras tillvaro, vi köpte en present åt en tredje väninna och så besökte den ena väninnan och jag cancerföreningens öppet hus-tillfälle.
2017-08-24 13.46.44.jpg
Vi lunchade vid Folkhälsans hus i Vasa, och fick tillfälle att se deras fina riksha.

2017-08-24 15.14.44
"Man får väl ta en sån här broschyr fastän man inte är anhörig, utan bara vän?" frågade jag när vi bekantade oss med cancerföreningens utrymmen, och givetvis fick jag ta en. "Vänner är viktiga", sa den vi talade med.

2017-08-24 14.41.16
Så råkade jag gå förbi Gros bokhandel och fick se Kugges bok i skyltfönstret <3 nbsp="" p="">
2017-08-24 15.12.46
Jag styrde stegen till Halpa-Halli och införskaffade lite grejor till mitt företag. En ny träningsväska, som liksom ska vara gymneutral... eftersom jag kommer att hålla timmar vid två sinsemellan konkurrerande - eller ska vi säga kompletterande! - gym i höst. En sån där våg som jag inte litar så förskräckligt mycket på, men som kan vara intressant både för mina kunder och för mig själv när man vill följa med utvecklingen, samt ett vanligt hederligt måttband, också för att följa med utvecklingen av förhållandet muskler-fett osv.

På kvällen var jag på möte med mina nya instruktörskollegor.
21104065_10155251292191997_1694531498_o
Wasamoves instruktörer hösten 2017. Ett par stycken fattas.

Ujuj, det blev mycket, och det var bara punkt 1....
Sämst i veckan hittills: det var nog att jag "måste" jobba på fredag. Jag var trött. Men, det gick bra ändå. Gymjobb på morgonen och ÅA-jobb efter det. Oftast brukar jag ÅA-jobba ti-on, men den här veckan hade jag bytt tisdagen till fredag pga ett viktigt möte på fre.
Där har jag ont: nacken, övre ryggen och skuldrorna. Jag hoppas att det bara är träningsvärk efter gårdagen, och inte spänningsvärk (alltså ömma muskler för att jag tränade bra, inte spänningsvärk för att jag gjorde fel :) ).
Det tänker jag mycket på: att jag ska till Solvalla på PT-kurs 31.8-3.9. De flesta av mina Norrvalla-studiekamrater träffade jag för ett par veckor sen, men jag ser så fram emot att få träffa resten av studiekamraterna också. Vi är alltså två grupper, en Norrvallagrupp och en Solvallagrupp. Ibland har vi gemensamma utbildningstillfällen, och ett sådant närmar sig nu. Och vi ska alla bli FISAF Personal Trainers.
Det klär jag mig i: just nu har jag pyjamas på mig... Jag är vid sommarstugan och har en gammal ljusblå satinpyjamas med katter, hundar och snöflingor på som har degraderats till "skäripyjamas".
Det dricker jag: kaffe, morgonkaffet får ta tid.
I dag händer detta: en av mina kompisar fyller 50 och vi ska dit på fest. Det ser jag verkligen fram emot! Apropå det där med kläder, jag hade tänkt ha min sommarklänning som jag köpt i sommar och ännu inte burit, men hon skickade meddelande att vi ska ha bekväma och varma kläder på oss, för vi ska bl.a. vara ute (det blåser och ösregnar mellan varven) så jag får visst ta till en plan B....
...och i morgon det här: Då ska jag vila och samla krafter inför den kommande veckan. Och finslipa mitt pumpprogram, som har premiär vid Wasamove på måndag kväll.
Och mest av allt önskar jag detta: att jag ska lyckas hålla balansen i tillvaron i höst, med lite jobb, lite studier och mycket återhämtning <3 p="">Nästa vecka ser jag fram emot: det skrev jag visst redan, men det är bl.a. måndagens gymtimme/timmar, tisdagens zumba (det är sista gången på sommarschemat och jag ska ha paus med min zumbainstruktörslicens i höst, så jag får hitta på lite kul till den timmen) och så PT-kursen, förstås. Samt att jag ska samåka till Solvalla med tre av mina manliga studiekamrater. Jag gillar att jobba och studera med kvinnor, tro inte annat, men för en som alltid har rört sig i väldigt kvinnodominerade kretsar så är det extra kul med manliga studiekamrater. Det är lite som att fara ut och åka med mina söners kompisar, och det känns bra. 

torsdag 17 augusti 2017

sura listan

Pepplistor i all ära, men en sur lista är faktiskt rätt kul att skriva, i synnerhet om man som jag faktiskt av naturen är mycket mera glad än sur och positiv i stället för negativ. Sura listan hittade jag hos Daniela, som i sin tur hittat den hos Jennifer.
Obehagligaste jag vet: knarret av styrox (frigolit) *ryyyyys* Dessutom blir styroxsmulorna statiskt elektriska och fastnar i fingrarna *ryyyys2*
Absolut inte min killtyp: kostymnissar. Förlåt mig mina fördomar, jag vet att jag är en usel människa.
Äckligaste mat jag vet: det blev svårare. Jag gillar ju mat. Men jag tycker inte om massor med vispgrädde eller tjocka lager smör i några som helst sammanhang. Eller jelly.
Blir arg på: vänsterfilskörare. När man ska köra in till Vasa norrifrån och vissa idioter ligger och trycker i vänster fil genom hela stan fastän de inte ska svänga. Förare som kör om mig fastän jag kör högsta tillåtna hastighet. Folk som parkerar som krattor så att de tar upp två halva (eller åtminstone drygt en) parkeringsfickor. Trögt fungerande teknik, som datorer och sånt. Att jag bara trycker på fel bokstav hela tiden om jag ska skriva på en telefon eller iPad. Att man inte får ha vilka lösenord man vill på vilka sidor man vill. Sånt får mig att regrediera och skriva lösenord modell Röve_diin1962!
Sämsta bok jag läst: Gone girl av Gillian Flynn. Hur kan man bara skriva sån smörja… och hur kan folk gilla den… och hur kan den ha blivit filmatiserad???
9780753827666
bilden är googlad och stulen
Något som får mig att byta radiokanal: när maken har lyssnat på radio X3M (förlåt, förlåt, men jag är för gammal, jag vet att jag inte hör till målgruppen men det gör han inte heller). Det är så mycket struntprat i den kanalen. Och sport, fyf*n. Tacka vet jag Loop “enemmän musiikkia, vähemmän puhetta” 🙂
Sist jag ville ta till knytnävarna: öööh… det måste vara länge sen. Jo, det var väl i samband med en incident på jobbet för 3-4 år sedan. Men jag slogs inte. Jag svor bara. Vilket är extremt ovanligt. Trots att jag nyss skrev f*n, så brukar jag inte svära.
Fulaste plagg jag vet: psykedeliska boho-tunikor med A-linjesnitt. Ok, andra får ha såna, men never in my life att jag tänker skaffa nån sån.
Kuk-Hippie-Boho-Etniczne-Sukienka-2017-Lato-Plaża-Tunika-font-b-Floral-b-font-font-b
också knyckt bild
Äckligaste drycken: risproteinpulverdryck. Campari. Gammeldansk.
IMG_0111
tillåt mig spy. Hur ska jag lyckas få slut på den här… 
Det skriker jag när jag blir arg: öööh… “NU SLUTAR NI!!!!!”  åt bråkiga barn för sisådär 10 år sedan. De bråkar inte längre (nu är mina barn 30, 28, 22 och 20 år, så den tiden är förbi). Möjligen kan jag skrika det åt bråkiga hundar nuförtiden.
Jo, det var roligt att skriva den här listan 🙂

onsdag 26 juli 2017

Sevendays blogglista: mode och stil

Mitt intresse för mode är: ambivalent. Någonting mellan "couldn't care less" och en positiv nyfikenhet. Jag både dras till det och drar mig från det.

Så här trivs jag bäst. Osminkad. Vindrufs i håret. Skog och hav. Rosa topp. 

Så här beskriver jag min stil: Personlig. Enkel. Obalanserad. Anarkistisk. Svårbeskrivlig. Motivering:
  • personlig, för jag har mycket lättare att hitta sånt jag inte gillar än sånt jag gillar i affärerna. Visst händer det att jag köper något som “alla andra har”, och att jag (o)medvetet blir påverkad av trender, men det händer alltmer sällan att jag gör impulsköp.
  • enkel, för jag har helst jeans och tröja
  • obalanserad, för att jag inte tror på att “dress my age”. Fast min stil är kanske också balanserad såtillvida att jag vill att mina plagg ska gå att kombinera på många sätt
  • anarkistisk, för jag kan gärna tänka mig att kombinera t.ex. en klassisk kavaj med ett linne där det står “Body Combat” eller fukitol eller något annat lite oväntat för en tant på 50+. “Alltid retar det nån” är ett av mina motton, och att det kan verka omoget eller pinsamt eller löjeväckande struntar jag högaktningsfullt i. Ett exempel kan väl vara då jag hade röd klänning på bloggalan när temat var black & white. Men jag hade svartvit makeup och accesoarer, så helt uppstudsig var jag inte.
  • svårbeskrivlig därför att jag inte VILL ha en stil som placerar mig i något visst fack. Kanske just det ÄR ett fack? Hujedamej.
Osminkad. Med älsklingsjackan för tillfället.

Jag köper mina kläder: sällan. Helst inte. Om jag måst. Avskyr att prova kläder. Förutom träningskläder. Jag köper mest såna, och är ytterst tacksam över att jag numera har ett jobb där träningskläder är mina arbetskläder!
Min favoritdesigner: öh… jag vet inte ens om jag känner till någon designer. Märken mer än designers. Eftersom jag har lättare att hitta sånt som jag inte vill ha än sånt som jag vill ha, skulle jag i stället kunna räkna upp några märken som jag inte vill ha (och det ska inte tolkas som att jag tycker att deras kläder är fula, de är bara inte för mig): Marimekko, Odd Molly, Burberry, Noolan, Gudrun Sjödén.
Ärvd klänning, loppissmycken. 

Stil är viktigt/oviktigt eftersom: viktigt att man får ha en stil eller o-stil som man trivs med, då mår man bättre. Oviktigt, man ska inte låta sig förledas att man måste ha en viss stil för att t.ex. få ett jobb. Meriterna och hur man förhåller sig till arbetet, arbetskamraterna och “kunderna” ska avgöra. Ändå faller man (läs: jag) till föga för stiltrycket i vissa fall, och känner sig olycklig och obekväm tills man (läs: jag) blivit etablerad och mer och mer vågar utmana etablissemanget.

Det är trevligt att kunna variera sig också med det ena och det andra, frisyr, smink, smycken…
Det här saknar jag i garderoben: hm. En baddräkt. Alltså inte en bikini, utan en hel baddräkt. Jag har jättesvårt att hitta någon som passar. Jag vill ha en baddräkt med stadig bh-del, gillar inte att mina hängbröst plattas ut som i en sportsimdräkt, där bröstvårtorna återfinns halvvägs till naveln… och ändå vill jag inte att den ska vara tantig, som min förra figursmickrande baddräkt var. Inga blommor *ryys*. Gärna svart. Jag hade en svart med leopardmönstrad bh-del som jag tyckte jättemycket om. Tyvärr blev den uppnött med tiden…
Så här mycket lägger jag på kläder i månaden: I månaden??? Det låter som att man skulle köpa kläder varje månad. Det gör jag inte, bevare mig väl. Jag har aldrig funderat på hur mycket pengar jag lägger ut på kläder på ett år, annars skulle det förstås gå att räkna ut kostnaden per månad. I juli har jag köpt en sommarklänning för 80 €, det är allt.
Klänningen är skapad och sydd av Johanna Vehmas i Helsingfors. Alla hennes  klänningar är unika. 

Mitt favoritplagg: det måste bli jeans. Blå eller svarta. Och där följer jag faktiskt modet i viss mån – t.ex. när det gäller om byxbenen ska vara smala eller breda. Jag är så gammal att jag upplevt alla vidder flera gånger om :))) Just nu är jag utan vanliga blå jeans, eftersom de bekväma jeansen jag shoppade tillsammans med stylisten Sandra från Voga Styling tyvärr gick sönder å det gruvligaste alltför fort. Eftersom jag tycker att det är så tråkigt att prova kläder har jag inte kommit mig för att skaffa nya än… Men jag har köpt både gråa och rosa jeans efter det!
För en inte så modeintresserad (ha ha) blev det här onekligen ett lååångt inlägg. Och hur kommer det sig att jag som inte är så modeintresserad har anmält mig som tänkbar modell till Voga Styling? Se där något att begrunda!





tisdag 25 juli 2017

picknick med hunden

Tänk att jag redan har haft min kära hund i fem år... fortfarande kan jag känna den där överväldigande "jag har en HUND"-känslan när jag ser på henne <3 nbsp="" p="">
Om jag minns rätt var det under den första sommaren eller hösten som hon bodde hos oss (hon kom till oss i slutet av juli 2012) som jag länge planerade att jag skulle gå på picknick med henne. Jag skulle ta kaffe och choklad med till mig, och hundgodis till henne. Det tog länge innan vi förverkligade vår första picknick, den blev av först 2013 om jag minns rätt. Och inte blir det picknickat alltför ofta nu heller. Men i går kände jag för att ta med mig min lunch och gå på picknick.

2017-07-10 14.44.01.jpg
Jag brukar ha en ryggsäck med mig nästan överallt, men nu hade jag tydligen inte packat i nån ryggsäck då vi for ut till skären för en och en halv vecka sen, så jag fick ta vad jag hade som picknickväska. Det blev en papperskasse från Victoria's Secret :)

Inget kaffe den här gången, jag har med tiden vant mig vid att dricka kaffe på morgonen och dricker sällan kaffe flera gånger om dagen eftersom magen inte gillar det. Jag packade en kudde att sitta på, en filt att lägga över axlarna om jag skulle börja frysa, en burk med kycklingsallad, en flaska mineralvatten, en apelsin och en bok och föreställde mig att jag skulle äta lunch i lugn och ro och sedan sitta och läsa. Och så packade jag en Dentastix åt hunden. En engångsregnrock också (till mig) utifall att...

2017-07-10 14.44.18.jpg
Det var lite växlande molnighet, så jag ville inte sitta i bikini utan hade klätt mig i t-skjorta och avklippta jeansshorts. Och en (tydligen dammig...) ÅA-keps. En ljudbok i öronen, förstås. Tills jag skulle ta fram pappersboken. Det blev emellertid inte av.

Jeppis Pride... tänk att det redan är tre år sedan (apropå t-skjortan).

2017-07-10 14.46.40-1.jpg

Min sallad, som hunden var väldigt sugen på fastän hon hade sin Dentastix....2017-07-10 14.45.02

Någon Dentastix hann jag inte få med på bild :D

2017-07-10 14.57.54.jpg

Valeriana. Hunden tycker jättemycket om att knapra på såna här. Undrar om hon känner att hon behöver något lugnande...
2017-07-10 14.44.35.jpg Utsikt mot "proffsiga stället" (förhögsvenskad version av yngste sonens uttryck för x antal år sedan). Här brukar det nappa bra. 
<3 nbsp="" p="">
<3 nbsp="" p="">2017-07-10 15.05.19.jpg 
<3 nbsp="" p="">
<3 nbsp="" p="">Utsikt mera västerut. Sol, vind och vatten. Underbara sommar.[/caption]
Picknicken blev avbruten av något så prosaiskt som ett hastigt påkommet naturbehov... jag ville hellre gå hem och gå på dass än sätta mig i skogen :))))
Men det var trevligt så länge det varade. 

bokrecension: Kauluksessa kultainen hämähäkki

Som omväxling till allt ljudboksslukande läser jag en pappersbok då och då. Gärna på olika språk, eftersom jag är språkintresserad och tycker om att smaka på formuleringar och tänka på alternativa sätt att skriva samma budskap samtidigt som jag läser. Boken Kauluksessa kultainen hämähäkki  av Seija Leivo köpte jag redan för några månader sedan, men det är först nu under min semester som jag kommit mig för att läsa den.



Boken är en roman, där verkliga händelser blandas med fiktion. Historien bygger på berättelser som Seija Leivo hört av äldre släktingar, kombinerad med släktforskning och idéer från gamla fotografier. Huvudpersonen Anni föds i Brahestad, blir så småningom föräldralös och flyttar till släktingar i Villmanstrand. Efter många om och men landar hon i Vasa.

Annis liv och de olika miljöer hon vistas i beskrivs med värme och känsla för detaljer. Över lag är jag litet skeptisk mot finländsk litteratur (förlåt denna generalisering, alla finländska författare) eftersom den ofta har en dyster underton som mitt sinne inte kan förlika sig med. Emellertid har just den här boken en positiv underton av livsglädje och "det ordnar sig", av människor som bryr sig om varandra och av gemenskapens betydelse, som gör mig varm om hjärtat. Trots att bokpersonernas liv många gånger är tungt och strävsamt, går livet vidare med tillförsikt och man tar emot varandra med inställningen "sopu tekee sijan". Det gör att boken känns som något av det trivsammaste jag har läst på finska.



Visst förekommer det också ovilja, ovänlighet och klasstänkande i historien. Att få känna att man inte duger, för att man inte hör till samma samhällsklass. Och som så många gånger förr, känner jag mig främmande inför detta, samtidigt som jag förstår att det har varit - och fortfarande säkert är - en del av många människors liv. Även om det känns oerhört bakvänt att tänka sig att jag själv t.ex. inte skulle ha blivit godkänd av potentiella svärföräldrar för att jag inte kommer från en tillräckligt fin familj. Eller förstås tvärtom, för att jag kommer från en för fin familj, jag antar att både och skulle vara teoretiskt möjliga scenarier för den som liksom befinner sig i en svårdefinierbar "medelklass".

Jag rekommenderar verkligen boken för den som är intresserad av att läsa historiska berättelser om kvinnors liv och villkor, det är svårt att lägga den i från sig när man väl börjat läsa! Att den innehåller en hel del ålderdomliga och dialektala ord ger extra krydda och övertygelse åt texten, och är inspirerande för oss som gillar språk och begrepp.